Arkivet – av Oskar Dahlbom Tänkt, analyserat, skrivet, länkat. Om allt möjligt. Arkiverat på nätet av Oskar Dahlbom.

Vi ska filmatisera en av 2000-talets populäraste berättelser. Vad gör vi? Jo, vi tar in den där regissören som gjorde den där filmen om den där hästen för snart 10 år sedan!

(OBS! Texten kan innehålla spoilers)

Förutsättningar finns där: en älskad förlaga med en fascinerande grundstory, ett aktuellt storebrorshot, bra casting och ett medie (filmen) som borde kunna bära fram alla dessa element på bästa sätt.

Jag har bara läst första delen av boken och kan således bara jämföra med de inledande partierna av filmen. Inte för att man ska jämföra, men för att det kan vara lite intressant att göra det. Allt är bekant till en början; miljöer, karaktärer och det dystopiska tillståndet. Men det slår mig snabbt att dessa viktiga partier stressas förbi i all hast för att komma till spelen. Det är synd, för själva spelen är inte filmens styrka.

Det märks också tidigt att allt drivs på tack vare en habil grundidé och inte av regissörens fasta hand. För det här är ett par svettiga filmskaparhänder som ständigt tappar bollen. Den plockas upp igen, enbart för att slarvas bort i nästa nyckelscen.

Jag har förstått att spelarenan är torftig och avskalad även i förlagan, men jag kan inte för mitt liv tänka mig att någon har så outvecklad fantasi som det visuella resultat som presenteras. Skog 1A. Och då finns ändå möjligheten för spelledaren att ändra i flora och fauna som han behagar á la The Truman Show. Det blir också ännu mer obegripligt att de intressanta inledande scenerna hastas förbi för att komma till dessa utdragna och extremt nervlösa bitar.

Det kittlar till ibland, det gör det, men inte så mycket i kampscenerna som i samspelet mellan Jennifer Lawrence och en fantastisk Lenny Kravitz, eller i några scener med Harrelson och i ALLA scener med Stanley Tucci som den flabbande talkshowvärden Flickerman. De andra utvalda spelarna är bra, allra helst Peeta (Hutcherson) bär upp sin roll på ett föredömligt vis. Men när vi slutligen når klimax hade jag inte satsat mina sista slantar på att ett gäng datoranimerade hundbestar och filmens sämsta skådespelare Alexander Ludwig (Cato) skulle bära oss över mållinjen på sina breda axlar. Och ja, det är väl talande för hela filmen – den når verkligen inte hela vägen fram.

Betyg: 6/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.