Folk som lyssnar på Folk
Via en länk från Helen så läste jag om tjänsten Turntable. Det är ingen ny tjänst, men jag har inte testat den innan så jag klickade mig vidare. Tyvärr så är sidan begränsad till USA just nu, vilket inte gjorde mig mindre nyfiken.
Så jag drog igång StrongVPN och laddade om sidan. Då gick det hur bra som helst. Man loggar in med Facebook eller Twitter och sen väljer man ett gäng låtar innan man kliver upp på DJ-stolen i ett rum. Sen spelas låtarna du valt i tur och ordning och är man flera i rummet (vilket är hela poängen – det sociala lyssnandet) så hissar man och dissar man de andra låtarna och turas om att spela. Man kan också besöka andras rum efter populäritet eller slumpvis. The Next Web skrev lite om tjänsten förra året.
Vad för rum skulle jag skapa då? Självklart ett litet krypin för Folk som lyssnar på Folk.
Ganska kul faktiskt och klickar man runt och lyssnar lite har det snabbt gått en timme. Turntable har släppt en app också men det är samma sak där, bara för USA.
Här i Sverige finns ju Soundrop som en app i Spotify, som fungerar på liknande vis. Och de har precis släppt sin app – den 10:e januari!
Efter lite klickande och testande så ser det verkligen vasst ut. Nu kan alla på festen enkelt vara DJ:s och alla kan plusetta just den låt de vill flytta upp på listan. Inte samma som Turntable med stora rum och poäng och så, men med ännu större fokus på listor och musik. Man kan spela musiken direkt från Spotify via Soundrop-appen också, perfekt i bilen eller om man inte har en dator tillgänglig.
Jag körde självklart igång en lista för folk som lyssnar på Folk där också. Titta gärna förbi och lägg till lite låtar!
I like Spotalike
Jag har testat den nya tjänsten Spotalike lite. Du väljer EN låt som du gillar och sen så bygger den en spellista utifrån den låten. Det fina med tjänsten är att förslagen grundar sig på Last.fm’s algoritmer. Och Last.fm har alltid föreslagit väldigt bra musik, men de låste som bekant in allt det goda i en prenumeration för en tid sen.
Du skriver in en låt, Spotalike bygger en lista och sen är det bara att klicka på länken så öppnas länken i Spotify. Klart!
Nyss så lät jag Spotalike grunda en lista på en av världens bästa låtar – Give A Little Love med Noah and the Whale. Det blev faktiskt riktigt bra. Jag menar – Johnny Flynn, Mumford & Sons, Bon Iver, Iron And Wine, Band of Horses, She & Him, Frightened Rabbit med flera med flera. Lyssna här!
Stort tack till Osynlig för en enkel och bra tjänst. Testa den!
Follow @oskardahlbomMitt Gotland genom @rockspindeln’s ögon
För lite mer än en vecka sen lämnade jag av Helen nere vid Visbys färjeterminal och en väldigt fin och händelserik vecka var slut. Medan hon var här hann vi med en mycket roligt och hon gjorde självklart en hel del på egen hand. Men hon är en flitig bloggare och har redan fyllt på med ett dussintal (minst!) inlägg sedan veckan på Gotland. Så jag gör en liten länksamling till hennes fina bloggposter här också, så att det finns arkiverat på ett ställe till.
Det var för övrigt en riktigt fin vecka och jag värderar min och Helens vänskap riktigt högt. Tänk att det var 1,5 år sedan vi första gången styrde upp en konversation på Twitter, och nu gästade hon mig en vecka på min hemö. Fint. Och det är också fantastiskt fint att få se sin egen ö genom en besökares ögon.
Titta över till helalf.se och hennes fem otroligt fina och matiga inlägg om Gotland, och säg att du inte vill hit.
>> Salta vindar och kinkiga solnedgångar
>> Norderstrand, Tingstäde träsk, Fårö, Langhammars, Lergrav, Furillen, kvällshimlen och lite till
>> Djupvik, Cikoria, lilla och stora Karlsö, Gåsens lada, grismys och en prästgård med rosa rosor
>> Allt jag kommer sakna med Gotland och den vackraste solnedgången någonsin
Tack för att du hälsade på, Helen! Du är välkommen tillbaka när som helst.
SSWC-loggan 2011
För en vecka sen stod det klart att min design ska verka som logotyp för kommande SSWC. Det var dock inte utan några om och men, och Helen sammanfattade tillslut allt väldigt bra i ett blogginlägg.
Torsdagen som började lite konstigt för både mig och Jonas (läs Helens inlägg), eftersom varken han eller jag ville vinna/förlora på oklara grunder, slutade med att jag kände mig otroligt stärkt av allt stöd och alla röster jag fick under dagen. Jag och Jonas bestämde nästan direkt att ett samarbete var det enda rätta, vem som än skulle stå som segrare.
Jonas bollade snabbt över ett förslag till mig med tältet och typsnittet från sin design på min logobakgrund. Jag har nu arbetat vidare på den och gjort ett förslag som är nära besläktat med det vinnande bidraget men som hämtat element från den andra loggan som också var en väldigt värdig vinnare.
Granarna, som tydligen inte får växa på Tjärö, är borta och Jonas tält tog deras plats uppe runt Sweden. Lövträd fyllde den vakanta granplatsen i botten på loggan för att bibehålla camping- och naturkänslan. Jonas typsnitt försökte jag arbeta in länge, men jag tappade då mitt ursprungliga koncept någonstans på vägen, och återvände tillslut till mitt tidigare typsnitt. Att göra en mashuplogga var svårare än jag hade kunnat ana, allra helst när Jonas logga är modern och min är retro, och det slutgiltiga resultatet blev nära besläktat med mitt tävlingsbidrag. Jag vill ändå rikta ett stort tack till Jonas för att jag fick låna in tälten och för en god kamp in i det sista.
Och ett JÄTTETACK till alla som röstade på mig. Jag är så glad över all den fina respons min logga fick!
Så vad tror ni, kan det vara något?
Flagga
Banner till SSWC:s hemsida?
Här hittar ni en PDF också med färgerna och en alternativ banner.
Follow @oskardahlbomRösta på Oskar!
Dags för lite gammalt hederligt röstfiske. Eller egentligen inte, men jag tycker i alla fall du ska ta dig några minuter och kika igenom årets bidrag till SSWC-logotyp. Det blev tillslut ett helt gäng fina bidrag och jag blir glad om du röstar på något. Röstar du på min logga blir jag lite extra glad!
Med lite flyt, och er hjälp, så vajar kanske den här flaggan över Tjärö i augusti. Då ses vi där!
Alternativa förslag på min SSWC-logga 2011
Det rasslade till ordentligt precis innan deadline för SSWC:s logotävling i år. Min logga fick sällskap av ett helt gäng andra fina logotyper (och ännu fler bland kommentarerna här) och vi fick även lite feedback från olika håll.
Något som både Emanuel och Fredrik tog upp var att man gärna hade sett samma logga som tidigare år, vilket jag har full förståelse för. Personligen så tycker jag att det är klockrent att byta logga eftersom man ju självklart ska kunna skilja åren från varandra, mer än på bara årtalen, och det gör det lite roligare att samla stickers också. Som förslag skulle man kunna bestämma en viss stil och ett typsnitt, men att vissa teman och grafiska uttryck skulle kunna få variera från år till år. Jämför med t ex stora musikfestivaler som behåller en grundläggande stil men som årligen byter ut färgschema och kör nytt tema på posters och flyers och dylikt.
Efter att ha stirrat mig blind på min egen design i snart en vecka valde jag, som alternativa förslag, att leka lite med färgkombinationerna och även byta ut det lite stolpiga skrivmaskinstypsnittet i ”SWEDEN” och ”WEB CAMP”. Jag lade till två granar uppe också (man kan väl aldrig ha för mycket granar?) och justerade ”Social” lite också. Mest för att visa att min design har potential som logga, men också för att jag tror att det dämpade gröna färgschemat och just skrivmaskinstypsnittet var det som stack i ögonen på kritikerna.
Med det sagt så har jag nästan enbart fått positiv feedback och jag skickar gladeligen fram mitt första förslag också.
Men nu vill jag gärna veta: Hur ser ditt ultimata färgschema för min logotyp ut? Hjälp mig genom att skriva en kommentar.
Fotnot: Jag har insett att SSWC krockar med WOW i år. Jag vill hemskt gärna åka på WOW, men om jag vinner en biljett lovar jag att dyka upp på SSWC. Ni har mitt ord. 
Mitt förslag på SSWC-logga 2011
Jag snubblade in på SSWC:s hemsida häromdagen och såg att årets logotävling är i full gång. Jag fick lite feeling och hade ändå Illustrator öppet så jag gav det ett försök.
Banner
Badge
Jag slog direkt fast att jag ville fokusera på naturen. Första årets logga (fotocredd Tobias Björkgren) fokuserade på socialiserande vid lägerelden. Förra årets logga (se tidigare bild) bjöd på uppkopplade tält. Så vilka element fanns kvar att leka med? Det som slog mig först var träd och pratbubblor.
Jag bestämde mig också snabbt för ett färschema och att jag ville ha en vintagestil på badgen. Och sen fanns det ingen återvändo. Klicka på bilden nedan för att få loggan på PDF.
Det fungerar att byta till vilka färgställningar man känner för, och man kan även trycka den i svartvitt:
Så där ja – önska mig lycka till!
EDIT: Här hittar ni lite alternativa förslag på min logga.
Follow @oskardahlbomJosis played nice, oskdahl played nicer.
Jag och sambon har fastnat för iPhonespelet Words With Friends den senaste tiden. Ett slags Alfapet som roat oss väldigt mycket. Man spelar på sin egen telefon mot den andra och vi gör våra drag när vi kommer ihåg det. Det kan dröja flera timmar mellan orden på dagen och sen blir det (förklarligt) lite mer frekvent spel på kvällen. Vi kör gratisversionen och det dyker upp en annons mellan varje drag. Och ibland tar det väldigt lång tid innan man ser att den andra gjort sitt drag. Men det är ju gratis, sådär lagom skojigt och man får öva lite på engelska ord. Även om vi oftast tävlar i vem som kan hitta på de mest osannolika orden.
Häromdagen lade Josefin ut ett ord som roade oss väldigt mycket (notera texten längst upp:
Det tog några dagar och ett helt gäng brickor innan jag äntligen kunde kontra. Min lycka var gjord!
Sa någon lättroad?
Follow @oskardahlbom#twitvidff – för ett finare Twitter
Förra veckan startade Helen Alfvegren (a k a @rockspindeln) en ny trend på Twitter. Istället för bara den vanliga Follow Friday (#ff #ffse) så laddade hon upp en video på Twitvid där hon berättade och visade vilka hon tycker man bör följa på Twitter. Detta fick sen hashtaggen #twitvidff. Fenomenet spred sig då detta mer visuellt berikade sätt att sprida #ff-kärlek verkligen var välkommet från flera håll. @brissmyr gjorde snabbt en parodi på Helens video och succén var ett faktum. Helen har samlat förra veckans (5:e februari 2010) videor i ett blogginlägg och det är verkligen underhållande och fina små snuttar.
Den här veckan höjde hon förväntningarna rejält på Twitter: ”har fått en klockren idé till #twitvidff imorgon! #pepp”
Sen kom hennes film och gjorde ingen besviken:
I synnerhet inte mig (lilla ego) som blev både glad och väldigt rörd över att få vara med. Mitt Lund liksom! Och jag stod med på Govindasaffischen på den stora posterrullen på Stortorget. Så perfekt! Där har jag affischerat alltför många gånger. Jag tittade på det om och om igen och satt och log för mig själv hela tiden.
Jag satte genast igång och gjorde en egen liten film och tänkte ut hur jag bäst kunde representera mig själv. Jag kom snart på att det mest självklara inslaget i mitt liv skulle få hjälpa mig med videon – Gusten!
Jag och sonen satte det på första tagningen, eftersom man inte får så många fler chanser med Gusten nämligen. Och han hade väldigt kul med lapparna. Sen redigerade vi ihop filmsnutten med fantastiska Animoto och publicerade den på Twitvid. Vi gör säkerligen om det snart igen!
Jag antar att Helen samlar alla veckans inlägg på sin blogg också, eller i alla fall en del av dem. Ni hittar ju alla under #twitvidff. Stort tack till Helen för detta fina initiativ och för att hon är med och gör Twitter väldigt mycket finare.
Uppdatering: Här har Helen samlat veckans twitvidff:s. Läs!
Follow @oskardahlbomGratisfilm och gammal skåpmat
Jag blev lite filmsugen så här på fredagskvällen och märkte snabbt att jag inte direkt hade något på datorn att titta på. Så, som ett par gånger tidigare, klickade jag mig över till CDON.com och deras bredbandsutbud. För alla som inte har vanan inne att titta på film över nätet erbjuder CDON en gratisfilm varje månad, så att man får doppa tårna lite. Denna sväng bjuder de på Todd Haynes smått fantastiska Dylanfilm I’m Not There från 2007. Om ni inte hunnit med att se den tidigare så finns det nu inga ursäkter längre. Du har en dator, eller hur? Du har internet, eller hur? Och du har alldeles säkert 135 minuter över för att luta dig tillbaka och vila ögonen på detta moderna mästerverk. Inte? Ta dig tid.
Jag har tidigare bloggat hos Film.nu och jag skrev självklart några rader om denna pärla när det begav sig också. Men det kan väl tåla att upprepas, håll till godo.
___________
Sagan om Dylan
Postad av Oskar Dahlbom | 31 mars 2008 14:43 i 24 lögner per sekund
Jag tog mig äntligen tid och tittade på Todd Haynes Dylansaga I’m Not There häromdagen. Jag har varit lite rädd för att närma mig filmen efter allt jag hört och läst om den. En del av mig väntade sig en total travesti med de sex olika karaktärerna som gestaltar musiklegenden. En del av mig trodde att den skulle vara alldeles för smart och Dylanintern och att det skulle krävas massor av inläsning för att förstå. Ingen del av mig hade rätt.
Till en början sitter jag på helspänn och mitt sinne bokför allusionerna som kastas över mig. Men någonstans halvvägs in i filmen släpper jag taget och kapitulerar helt inför hur genialiskt det är utfört. Jag kan inte påstå att jag är någon Dylanexpert och jag uppfattar säkert inte ens hälften av alla referenser. Men det handlar inte om det. Det handlar inte om åt vilket håll (förutom det mest uppenbara) Haynes har sneglat för att hämta inspiration. Jag tycker den absolut bästa liknelsen är en scrapbook som någon sammanställt över en stor del av Dylans karriär. En scrapbook med sångtexter, dikter, bilder, recensioner, relationer och så vidare. Vi bläddrar fram och tillbaka och stannar då och då upp och vilar ögonen lite längre på vissa sidor. Det vi tar med oss är inget tydligt porträtt av en av vår tids största musiker, låtskrivare och poeter, utan snarare ytterligare några bitar i pusslet (eller brickor i spelet?). Eller ett helt nytt pussel för den delen. För hur ser Dylan egentligen ut? Hur gestaltas han i publikens kollektiva minne? Hur ser han ut i den enskilda individens tankar? Har han ens ett ansikte? Det går inte att svara på, men Haynes närmar sig Dylan på ett unikt sätt och det tilltalar mig personligen på ett otroligt träffande sätt. Det jag bär med mig av Dylan är mer känslor än tydliga minnen så hur huvudpersonerna gestaltar honom i filmen är på många sätt inte det centrala.
Vissa bilder och händelser trycks ner i halsen på dig, vissa blixtrar fragmentariskt förbi. Vissa scener är karbonkopior på originalen, vissa är nytolkningar och vissa är illustrationer av händelser vi aldrig tidigare har sett. Tillsammans med det fantastiska soundtracket lyfts allting upp på en mer svårbeskrivlig nivå och så fort en scen har passerat lägger den sig till rätta i mitt minne mer som en känsla än en klar och tydlig bild. Låtarna som driver på handlingen spretar kronologiskt lika mycket som narrativet men lägger oftast en förklarande grund till bildspråket och för berättelsen framåt, eller bakåt. Att även blanda Dylans största klassiker med bootlegs och covers bidrar till att skapa det töcken som lindar sig runt sanningen och fiktionen och får de att tätt vävas samman.
Todd Haynes har gett mannen som avskyr att bli definierad sex fysiska ansikten utan att något kliver fram som den verkliga Dylans sanna jag. Det gör att I’m Not There skapar och lämnar efter sig ett flertal helt nya och underbara Dylanminnen, vilket måste anses vara unikt då Dylan själv inte är upphovsmannen.
Follow @oskardahlbom