Vi ska filmatisera en av 2000-talets populäraste berättelser. Vad gör vi? Jo, vi tar in den där regissören som gjorde den där filmen om den där hästen för snart 10 år sedan!

(OBS! Texten kan innehålla spoilers)

Förutsättningar finns där: en älskad förlaga med en fascinerande grundstory, ett aktuellt storebrorshot, bra casting och ett medie (filmen) som borde kunna bära fram alla dessa element på bästa sätt.

Jag har bara läst första delen av boken och kan således bara jämföra med de inledande partierna av filmen. Inte för att man ska jämföra, men för att det kan vara lite intressant att göra det. Allt är bekant till en början; miljöer, karaktärer och det dystopiska tillståndet. Men det slår mig snabbt att dessa viktiga partier stressas förbi i all hast för att komma till spelen. Det är synd, för själva spelen är inte filmens styrka.

Det märks också tidigt att allt drivs på tack vare en habil grundidé och inte av regissörens fasta hand. För det här är ett par svettiga filmskaparhänder som ständigt tappar bollen. Den plockas upp igen, enbart för att slarvas bort i nästa nyckelscen.

Jag har förstått att spelarenan är torftig och avskalad även i förlagan, men jag kan inte för mitt liv tänka mig att någon har så outvecklad fantasi som det visuella resultat som presenteras. Skog 1A. Och då finns ändå möjligheten för spelledaren att ändra i flora och fauna som han behagar á la The Truman Show. Det blir också ännu mer obegripligt att de intressanta inledande scenerna hastas förbi för att komma till dessa utdragna och extremt nervlösa bitar.

Det kittlar till ibland, det gör det, men inte så mycket i kampscenerna som i samspelet mellan Jennifer Lawrence och en fantastisk Lenny Kravitz, eller i några scener med Harrelson och i ALLA scener med Stanley Tucci som den flabbande talkshowvärden Flickerman. De andra utvalda spelarna är bra, allra helst Peeta (Hutcherson) bär upp sin roll på ett föredömligt vis. Men när vi slutligen når klimax hade jag inte satsat mina sista slantar på att ett gäng datoranimerade hundbestar och filmens sämsta skådespelare Alexander Ludwig (Cato) skulle bära oss över mållinjen på sina breda axlar. Och ja, det är väl talande för hela filmen – den når verkligen inte hela vägen fram.

Betyg: 6/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

Ordentligt charmig och stjärnspäckad. Bra tempo och lagom invecklad story. I sina bästa stunder finstämd och ömsint. I sina sämsta stunder tramsig och cynisk. Varning för förutsägbar twist och otillfredsställande crescendo. Trådarna samlas dock och leder till ett varmt slut som rättfärdigar en hel del, men inte allt.

Betyg: 6/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

Jag försöker pressa in så många osedda Oscarsfilmer jag bara kan denna veckan, innan galan på söndag. Och efter storslam på årets Bafta låg The Artist högt på listan.

Det här är en modig film och många gånger känns det helt unikt att se stora skådespelare från idag dyka upp i en film från 1920-talet. Och det tidstypiska behandlas med stor precision och glimten i ögat. Några gånger blixtrar det till fullständigt och när George (och vi) plötsligt hör ljud är vi något stort på spåren. Med filmen aktar sig för att spåra ner sig för djupt i metaträsket och vi är tillbaka i det tragikomiska. Sen går det på tomgång ett tag och efter tio överspel för många (medvetna eller omedvetna) mot kameran kulminerar det riktigt träffsäkert och i slutscenen sitter jag och småler. Och i scenen där Peppy intervjuas med George bakom ryggen ville jag ställa mig upp och applådera åt hans dräpande replik.

Det här är storartat, välgjort, roligt, gripande, fånigt och framför allt väldigt väldigt underhållande.

Betyg: 7/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

Popcornsrulle med stort P. Lite för smetig och lite för spretig och alldeles för lång. Och visst, låna gärna element från förlagorna men att plocka in en förlegad kvinnosyn och ryss-skräck 2012 känns inte så… fräscht? Och lägg gärna fokus på drama och känslor men det behöver inte vara så polariserat hela tiden.

En svartvit actionrökare med en handfull riktigt stabila skådespelare (stora plus för Pegg och Renner) och några välklippta och underhållande scener. Och så slänger vi in en svensk med brittisk accent och 1000 explosioner. Bra så? Nja, inte riktigt. Sevärd ja, älskvärd nej.

Se den på bio eller se den inte alls.

Betyg: 4/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

Vi hade hört mycket positivt om Rango (som jag blandar ihop med Rio) och hyrde den som lördagsfilm tillsammans med sonen.

Den animerade scenografin och karaktärerna är helt fantastiska och historien liknar nästan inget vi tidigare sett från animerad film. Med det sagt duggar westernallusionerna tätt genom hela filmen och man känner igen flertalet grepp från tidigare historier och filmer.

Som affischen förtäljer så gör Johnny Depp rösten till Rango. Depp ÄR Rango, så med svenskt ljudspår förlorar filmen en stor dimension och det försvårar en rättvis recension. Man går även miste om det fyndiga med t ex Fear and loathing-blinkningen.

Historien berättas i ett rasande tempo med 5-10 karaktärer för många. Det är en invecklad historia och mångbottnade figurer, så det är kanske främst en film för lite äldre som med fördel ses med engelskt tal. Men även på svenska har den sin charm och med många hisnande sekvenser slutar Rango aldrig att vara intressant under sina 107 minuter.

Betyg: 6/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

Owen Wilson kanaliserar Woody Allen (på ett mycket behagligt sätt) i denna kärleksförklaring till Paris nu och då, och forna mästare inom kulturen. Idén är lysande och behandlas lustfyllt och lekfullt. Det är full fokus på mötena och det är fängslande att sitta och gissa vem Gil ska springa på härnäst. En matinépärla full av allusioner och linjära streck genom kulturhistorien skapad med lätt hand och varmt hjärta.

Betyg: 7/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.