En film om att passa in, växa upp, hitta hem och stötas bort. Ja, om gymnasietiden och livet däromkring helt enkelt. Välberättat och välspelat och en film som jag hade älskat som 20-åring och verkligen gillar som 30-åring. Varenda roll är genomtänkt och fyller en funktion och Watson, Lerman och Miller lyser riktigt klart. Den populära boken kom 1999 och skrevs av Stephen Chbosky, som också har regisserat filmen. Mannen är uppenbarligen ett geni.

Filmen lämnar en varm känsla i magen och några pricksäkra scener struttar fortfarande runt i huvudet. John Hughes hade varit stolt.

Betyg: 7/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

"Happiness is for amateurs". Jason Collettes bevingade ord halvvägs in i filmen.

Det sammanfattar det bittra och cyniska förhållande som Michelle Williams och Seth Rogen genomlider. För det är precis vad de gör. Mellan alla spratt, skratt och kycklingmåltider så lider de något otroligt.

En film om gammal och ny kärlek utan misstag på fyllan, extrema relationer eller bisarra situationer. Så fantastiskt befriande. Lycka är för amatörer, det här är en film gjord av proffs.

Betyg: 7/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

Årets Another Earth.
Årets Cyrus.
Årets Win win.

En man sätter in en kontaktannons i tidningen. Han behöver en partner för sin stundande tidsresa. En journalist och två praktikanter bestämmer sig för att det finns en story där. De har inte fel.

Jag skrattade högt och jag gömde näsan i tröjan några gånger. En film som hittar tonen perfekt i nästan alla scener och gör en avstickare precis när tror att man överlistat manus.

Den verkliga stjärnan från New Girl (förlåt, Zooey), Jake Johnson, är perfekt tillsammans med Aubrey Plaza. Deadpan overload!

Det är ett fläckfritt narrativ och minimalt med quirk för att vara modern indie. Regissörsfavoriten Mark Duplass är helt fenomenal i rollen som tidsresande.

Mer målande beskrivning hittar ni inte här, eftersom jag vill spara upplevelsen åt er.

Nu är det jag som går och trycker en t-shirt med det bästa citatet jag hört på länge.

Betyg: 9/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

I fredags slog jag mig ner i en skön stol i en varm biosalong i centrala Lund. Det var dags för The Dark Knight Rises och efter besvikelsen pga höga förväntningar på överhypade föregångaren, med nästan samma namn, hade jag sänkt förväntningarna rejält. Det hjälpte något, men inte helt. Och jag vet inte riktigt hur jag ska strukturera mina tankar kring något med så lös struktur. Så här följer några plus och minus:

PLUS
+ 2,5 timmar actionsoppa som hade mått bra av kokats ner en aning (130 min, någon?) men som annars innehåller nästan bara välsmakande ingredienser. Receptet är dock inte lysande och att tvångsmatas kräkmätt är inte heller en helt angenäm upplevelse.

+ Michael Caine och modet att lägga stor vikt på några sentimentala nyckelscener i en annars så adrenalinstinn film. Vi bjuds bl a på en tårdrypande scen mellan Bale/Caine i avskalad korridor/trappa.

+ Fallet för vår hjälte är långt och tungt och desto längre blir hans väg tillbaka. Bra med stor fokus på detta. Men varför glappet mellan förra filmen och denna? Varför inte lägga 15 minuter på det istället för hela inledningen med hur deppad Bruce är och varför.

+ Ann Hathaway är som gjord för rollen som Catwoman. Mer fokus på humor och mindre fokus på sex. Känns lite mer 2012 helt enkelt.

+ Bane är helt klart godkänd som skurk och bitvis riktigt ruggig. Men jag skulle vara glad om genren mumblecore lämnades åt bröderna Duplass. Två huvudpersoner med talfel känns visserligen som ett spännande grepp, men lätt störigt i längden.

+ Castingen är annars fenomenal och man känner igen skådespelare ut i minsta biroller. Joseph Gordon-Levitt är helt perfekt också.

MINUS
– Saknade en del hel del super bland hjältarna. Visst, det är snyggt att Ann Hathaways kattöron symboliseras av andra föremål på huvudet, men allt i hjältesagan behöver inte rationaliseras och skämtas bort. Batman är mänsklig, vi fattar, men här är det på gränsen till blödig och realismen känns mer konstlad än vad själva hjältesagan gör.

– Sluggerscener i all ära, men lite mer finess och variation i slagsmålen hade varit välkommet.

– Omtagningar och klipp. I vissa fall hade "en tagning till, tack" suttit fint. Den här filmen är ett bevis på att allt verkligen inte kan lösas i klipprummet.

Jag trodde nog inte att dessa ord skulle komma från mig men jag önskar att Nolan tagit i lite mer. Lite mer drama, lite mer action. Nu hittar han en mellanväg som inte är i närheten av gyllene, men nåväl bronsskimrande.

Betyg: 7/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.

2010 gjorde bröderna Duplass min absoluta favoritfilm – Cyrus. 2012 ser det ut som de kommer nära att upprepa den bedriften. Då var det med hjälp av Jonah Hill, den här gången är det hans gode vän Jason Segal. Segal har en tumme och ett pekfinger av guld i den mån att det mesta han tar i får samma gyllene valör. Med små medel lyckas han, Mark och Jay Duplass, Susan Sarandon och Ed Helms skapa något stort. Om meningen med livet, att lita på magkänslan, att bryta gamla mönster. Filmen står upp mot en rad gamla klyschor genom ett berättande relativt fritt från egna filmditos. Visst faller den dit ibland, och glider ner i gamla humorspår och slapstick, men det bankar ett hjärta så hårt bakom hela historien, och i samma takt med ett lysande må-bra-soundtrack, att allt är förlåtet och man bara sitter där med ett dumt leende på läpparna. Eller nej, stryk det, det finns inte mycket dumt över det leendet.

Betyg: 7/10

_________

Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.

Här är övriga filmer jag sett 2012.

Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.