Owen Wilson kanaliserar Woody Allen (på ett mycket behagligt sätt) i denna kärleksförklaring till Paris nu och då, och forna mästare inom kulturen. Idén är lysande och behandlas lustfyllt och lekfullt. Det är full fokus på mötena och det är fängslande att sitta och gissa vem Gil ska springa på härnäst. En matinépärla full av allusioner och linjära streck genom kulturhistorien skapad med lätt hand och varmt hjärta.
Betyg: 7/10
_________
Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.
Här är övriga filmer jag sett 2012.
Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.