2010 gjorde bröderna Duplass min absoluta favoritfilm – Cyrus. 2012 ser det ut som de kommer nära att upprepa den bedriften. Då var det med hjälp av Jonah Hill, den här gången är det hans gode vän Jason Segal. Segal har en tumme och ett pekfinger av guld i den mån att det mesta han tar i får samma gyllene valör. Med små medel lyckas han, Mark och Jay Duplass, Susan Sarandon och Ed Helms skapa något stort. Om meningen med livet, att lita på magkänslan, att bryta gamla mönster. Filmen står upp mot en rad gamla klyschor genom ett berättande relativt fritt från egna filmditos. Visst faller den dit ibland, och glider ner i gamla humorspår och slapstick, men det bankar ett hjärta så hårt bakom hela historien, och i samma takt med ett lysande må-bra-soundtrack, att allt är förlåtet och man bara sitter där med ett dumt leende på läpparna. Eller nej, stryk det, det finns inte mycket dumt över det leendet.
Betyg: 7/10
_________
Detta är postat direkt från mobilen som en minnesanteckning över vilka nya filmer jag ser 2012. Inlägget kan komma att uppdateras med mer text, länkar och bilder vid ett senare tillfälle.
Här är övriga filmer jag sett 2012.
Och här är mina topplistor över de bästa filmerna de senaste åren.
[…] var Mark Duplass år. Från stadig regi i den godkända Jeff, who lives at home, genom gästspel i The Mindy Project, lysande skådespel i Saftey Not Guaranteed och fram till […]
Pingback by De 10 bästa filmerna 2012 #blogg100 | Arkivet – av Oskar Dahlbom — 25 februari 2013 @ 0:28