Inlägget delar namn med en C-uppsats som jag skrev med Anna under vår Medie- och kommunikationsvetenskapsutbildning i Lund. Jag kom att tänka på den när jag var på Guldäggsvernissage häromdagen. Vår problemformulering kretsade nämligen kring vilken reklam som togs upp i populärkulturen och hur ”bra” reklam såg ut. Ett svårfångat projekt som vi närmade oss genom analysera ett urval av reklamfilmer som vunnit just guldägg. Och sen lyfta ut hur de härmade eller skapade nutida kultur.
Det var ett roligt arbete och vi kom fram till många intressanta slutsatser. Och vi fick godkänt. Kanske t o m väl godkänt? Framför allt så tittade vi på väldigt mycket reklam. Vi pratade reklam, läste om reklam och drömde tillslut om reklam. Så är det verkligen inte nu för tiden. Eftersom vi tittar ytterst lite på tablå-TV i vår familj så snubblar vi inte över så hemskt mycket svensk TV-reklam heller.
Det blir dock en del amerikansk TV-reklam, där de inspränga snuttarna på Hulu står för majoriteten av inslagen. Amerikansk reklam är som regel alltid extremt välpolerad men med våra svenska ögon mätt inte särskilt modern eller framåtsträvande i sin världsbild. Några som stuckit ut bland bil- och bankreklamen den senaste tiden är Geico, som just nu låtit ödlan ta semester och istället kör sin ”How happy?”-serie. De flesta är inte särskilt bra men några är lite dumroliga. En som inte går så ofta alls är kanske den som får mitt basketälskande reklamhjärta att pumpa hårdast.
Han är så glad! Och efter att hans karriär slutade med en skada är det lite extra fint att se honom blocka några ”skott” igen. Kika lite mer på Dikembe Mutombo på Youtube.
