Dödstrött efter en lång vecka. Sjuk sambo och stupade barn. Vad skulle jag hitta/titta på då? Jag rullade igenom Netflix och iTunes och landade på The Kitchen. Och jag fick precis vad jag sökte. Kanske något mindre.
En småcynisk film med syrliga oneliners som hela tiden är totalt medveten om sin egen existens. Men den är kort och lite smårolig men slarvigt gjord (ljudet t ex) och allt utspelar sig i köket, därav titeln. Det är en godkänt castad historia men pojkar är pojkar och flickor är flickor och när de 79 minuterna har tickat förbi frågade jag mig bara – varför? The Kitchen är än indiefilm för indiefilmandets skull som begår sen största synden inom genren; den saknar hjärta. Som ett mellanavsnitt av en hyfsad TV-serie. Varken mer eller mindre.
Poäng för försök, minus för genomförande och budskap. Och detta blev en recension värd filmen, om inte annat.
Betyg: 5/10