En klockren flört med TV-spelsgenerationen i allmänhet och alla arkadromantiker där ute i synnerhet. Men ge inte upp när du möter första Hollywoodbossen. Spelet (förlåt, filmen) har fler nivåer än så.
Spelvärlden är bara ett (helt lysande) ramverk för storyn och har säkerligen fungerat som en perfekt pitch för att få filmen såld. Men sen bjuds vi på en universell historia om att hitta sin plats här i världen och att vända uppochner på allas förväntningar.
Det är en söt saga för barnen men på svenska går du miste om filmens verkliga behållning – de amerikanska röstskådisarna. Jane Lynch, Sarah Silverman, Jack McBrayer och John C. Reilly utgör minst 50% av sevärdheten och karaktärerna är fläckfria avatarer för sina talangfulla förebilder.
Betyg: 7/10
Och här kommer min ständiga fråga; Är den sorglig? Otäck? Den går i stan just nu och det vore så roligt att gå med Åke (för visst får man väl gå på sju-årsfilmer med förälder?). Han fick filmaffischen efter en tipspromenad och är väldigt sugen.
Kommentar by Maria Lind — 14 februari 2013 @ 10:41
Den har lite läskiga partier med aliens men de är väldigt flyktiga. Annars är den mest urgullig så jag tror man kan hålla för ögonen under korta stunder. Nu blev jag sugen på att se den med Gusten!
Kommentar by Oskar Dahlbom — 14 februari 2013 @ 22:18
Åh, då ska jag nog gå med Å ändå. Han är mest känslig för sorgliga saker, och inte så mycket för läskigt egentligen. Ska kolla upp hur det är med sjuårsgränser på bio först bara.
Kommentar by Maria Lind — 14 februari 2013 @ 22:56
[…] ”En klockren flört med TV-spelsgenerationen i allmänhet och alla arkadromantiker där ute i … […]
Pingback by De 10 bästa filmerna 2012 #blogg100 | Arkivet – av Oskar Dahlbom — 25 februari 2013 @ 0:33