Finns det något jag inte kan få nog av på Gotland så är det solnedgångarna från Galgberget. Så när de byggde hus här för första gången 2010 var vi inte sena att flytta hit. Det var liksom pricken över i:et och efter sju år i Lund stod tillslut planeterna uppradade. Vi flyttade tillbaka till Visby.
Och jag har dokumenterat solnedgången mer än en gång.
Och jag kommer fota av den 100 gånger till. Minst. Och medan vissa gör episk musik kring berget, gör jag små filmer om min kärlek till Visbys höjder. Om tvivel kring en flytt, om det som skapar trygghet, och det som vi numer kallar hem.
Ser fram emot att få sitta där och häcka! Kan vi köpa Champis och jordgubbar då?!
Kommentar by Helen Alfvegren — 17 juli 2011 @ 17:25
Jag ser också fram emot det! Absolut, massor av gott! Hörde jag glass?
Kommentar by Oskar Dahlbom — 17 juli 2011 @ 17:54
[…] Sen var det bara att invänta solnedgången som jag läst så mycket om. […]
Pingback by Salta vindar och kinkiga solnedgångar | Helen Alfvegren — 23 juli 2011 @ 23:41
[…] med fantastiska solnedgångar oräkneliga kvällar om året. Jag har tidigare bloggat om min kärlekshistoria till platsen där vi bor, och jag lade väldigt mycket tid på att få till en time lapse av en […]
Pingback by Oepiska solnedgångar på Gotland #blogg100 | Arkivet – av Oskar Dahlbom — 25 mars 2013 @ 23:58