Att blanda så goda teblandningar att du vill öppna burken igen och igen för att dofta.
Lite förenklat skulle mitt jobb som teblandare på Kränku beskrivas så.
Och jag har sniffat i den där burken oräkneliga gånger ikväll. Det här känns riktigt bra.
Att blanda så goda teblandningar att du vill öppna burken igen och igen för att dofta.
Lite förenklat skulle mitt jobb som teblandare på Kränku beskrivas så.
Och jag har sniffat i den där burken oräkneliga gånger ikväll. Det här känns riktigt bra.
När jag var och tittade på Langhorne Slim och The Lumineers i London för en tid sen fick jag några uppslag till nya t-shirtdesigner. Tröjor med folkmusiktema – The Folk Series.
Jag har nu gjort klart den första: I’m Nothing Without my Banjo. Vad vore alla dessa fantastiska folkmusikband utan banjo. Inget, säger jag, inget.
Idag på fikarasten så visade Josefin oss Gotland – jorden runt på en ö. Alla fem i sällskapet stannade upp och lyssnade och åhade och ojade över varje bild/plats som Josefin visade upp på mobilen.
Destination Gotland och Hill marketing har verkligen lyckats sätta ord och bild på det där som alla vi gotlänningar känner till och håller kärt. Bravo!
Och nu rullar det snyggaste tåget i Stockholms tunnelbana:
Kom och hälsa på oss snart!
Läs mer på helagotland.se.
Jag jobbar på ett nytt typsnitt i iFontmaker. Inget revolutionerande, jag vet, men jag har märkt att jag ofta dras åt de handgjorda och lite slarviga typsnitten när jag letar/köper nya fonter. Och visst, proffsen gör det ofta bättre, men det känns ju rätt dumt att betala dollars för ett enkelt typsnitt som man kan slänga ihop hyfsat snabbt själv.
Detta är gjort, som namnet antyder, för hand utan penna. Jag har börjar lägga skugga som ett alternativ och ska fylla hela fonten som ett tredje alternativ. Först då blir det riktigt användbart. Perfekt med ett nytt eget typsnitt för kommande designer. Som med detta som jag gjorde till Du är min kopp te.
Daytrotter startade våren 2006 som en reaktion på många andra musiksidor på internet. Alla som lovade stort men som oftast levererade samma material som alla andra.
”We’re giving you exclusive, re-worked, alternate versions of old songs and unreleased tracks by some of your favorite bands and by a lot of your next favorite bands.”
Daytrotter lovar inget nytt men alltid något annat. Man tar kända och okända band och spelar in intima ”sessions” som man sen delar med sina prenumeranter, alltid med en medföljande illustration. Nu också med en liten pärla till app.
För $2 i månaden får man lyssna på nya och gamla sessions, titta på videor och lyssna på ”random tunes”.
Och man blir ju alldeles varm i magen när man får ett mail med dessa utvalda spelningar.
Lite mer bilder från appen.
Häromdagen betalade jag in den årliga summan på $55 till StrongVPN. Jag har det för att främst kunna titta på Hulu och Netflix. När Netflix kom till Sverige tänkte jag att jag kanske skulle säga upp den amerikanska tjänsten och skaffa den svenska men kritiken mot den sistnämnda lät inte vänta på sig. Så jag behöll den amerikanska, som faktiskt tillhandahåller ett bredare utbud (även om de verkligen inte är snabba på hyrfilmspremiärer, utan snarare vistas i nästa visningsfönster). Rent ekonomiskt har det lönat sig, den amerikanska varianten kostsr c:a 50 kr i månaden och VPN kostar c:a 30 kr i månaden. Svenska Netflix kostar 79 kr/mån. Alltså typ samma prislapp. Det fina är dock att jag kan använda svenska Netflix också vilket är behändigt när jag t ex vill se barnprogram på svenska eller Veronica Mars. Och jag använder VPN till fler saker också. Den amerikanska varianten är, som sagt, inte helt lysande men jag låter listan med topp 100 filmer på Netflix tala för sig själv. Och både Hulu och Netflix tillhandahåller ett helt gäng Criterionfilmer.
För några år sedan, när mitt intresse för grafisk design ökade, bestämde vi oss inom familjen för att börja göra alla Kränkus annonser själva. Det har varit en lång väg från då till idag och ibland kikar jag tillbaka med fasa på mina tidiga annonsalster.
Men det har varit otroligt lärorikt och fantastiskt tillfredsställande att hela tiden ha full kontroll över varumärket och hur vi kommunicerar det kommersiellt.
Så när jag inte blandar te, designar produkter, skickar webbshopsbeställningar eller något annat av mina arbetsbeskrivningar så sitter jag i Illustrator och pillar på kurvor. Och stressar över deadlines. Just idag fixar jag till Visby ringmur till en annons i kommande Visby Centrum-bilaga.
(Jayne Kamin-Oncea-USA TODAY Sports)
Året var 1992, jag var 10 år gammal och hade precis börjat intressera mig för basket. Efter sommarlovet berättade Björn i min klass för mig om ett basketlag i USA som hette Los Angeles Lakers. Han hade något plagg (jag tror det var en keps) med lagets namn och jag föll direkt för det enastående ”purple and gold”. Lakers blev snart även mitt lag. Tajmingen kunde inte vara sämre, det var åren efter Showtime och lagets stjärnor de kommande åren var bl a Nick ”The Quick” Van Exel, Eddie Jones, Elden Campbell och Vlade Divac. James Worthy spelade sina sista matcher och Magic Johnson gjorde en sista tur som spelare/coach och efter det behövde laget verkligen en nystart.
Åren gick och genom tidningar och sällsynta klipp på TV kunde jag lite smått följa den amerikanska basketligan. Jag började själv spela organiserad knattebasket och när jag och Danne spelade b-boll på gräsplanen i Stenkumla var vi antingen Pippen eller Olajuwon. Ibland även Magic och Jordan.
Jag fick snart upp ögonen för en jätte i Florida vid namn Shaquille O’Neal. Min vän David höll på Orlando Magic och när vi spelade tillsammans tog vi självklart efter Penny Hardaway och Shaq. Shaq hade allt: storleken, talangen, monsterdunkarna och humorn.
Så kom den magiska sommaren 1996. Shaq skrev på för Lakers, och Vlade Divac byttes bort mot en yngling vid namn Kobe Bryant. Man draftade Derek Fisher. Senare det året bytte man till sig Robert Horry mot Cedric Ceballos och resten är, bokstavligen, äkta baskethistoria.
Det var därför jag satt med en tår i ögat och en varm känsla i bröstet när jag nyss såg videon av när Shaqs nummer 34 hängdes upp i takets på Staples Center natten till idag. (Även om tröjan är bakochfram.)
Fint: Publiken slutar inte ropa ”We want Phil!” så fort fornstora Lakerscoachen Phil Jackson pratar/nämns.
Sorgligt: Lakersägaren Jerry Buss gick bort den 18:e februari i år och hann inte få se sin största investerings fina ord om honom och organisationen. Men han visste nog. En väldigt tagen Jeanie Buss skötte det väldigt fint i hans frånvaro.
Ofta har man ingen tid över alls när man ska ta färjan från Oskarshamn till Visby. Man sladdar förbi terminalen, kastar in biljetten i kuren och gasar sen för att klara luckan över vattnet som bildats eftersom resan mot Visby redan har påbörjats. Precis som MacGyver som precis hinner igenom järngrinden. Ni vet. Sen vevar man ner rutan och frågar besättningen på bildäck: ”Vilken fil?” Typ så.
Men ibland så har man räknat lite väl generöst åt andra hållet och man har kanske en 30-60 minuter tillgodo som man som småbarnsförälder inte alls vill tillbringa i bilen i färjekön.
Det sistnämnda hände oss idag och efter en snabbgoogling hittade vi en alldeles bedårande temalekplats bara en kort biltur från vattnet. Man kör runt parken och förbi Hotell Ett från ena hållet, eller rakt genom Lidlrondellen om man kommer från hamnen från andra hållet. Det är lite lurigt men det finns skyltar. Det ligger en parkering precis intill och sen är det bara att rasta sig, det finns något för både stora och små.
Väl värt ett besök om man har en stund över innan båten, eller om man vill sträcka på benen efter en lång båttur innan man sätter sig i bilen igen.
Den 24:e februari 2012 rasade en bit av Visby ringmur. Vi på Kränku bestämde oss snabbt för att vi ville göra något för att hjälpa restaureringen med muren och tog beslutet om att skänka en krona för varje hekto Ringmursblandning som vi säljer. Nu har det gått lite mer än ett år och jag skriver precis ett pressmeddelande som ska gå till de lokala tidningarna och Gotlands museum hur det första året har gått.
Kort sammanfattat: Vi har märkt av en rejäl kundkraft och ett engagemang bland våra kunder. Försäljningen av Ringmursblandninng har ökat märkbart och många hörde av sig direkt och frågade om det även gällde påsar som köptes på fastlandet och hos återförsäljare. Så vi valde att titta på den totala mängden som vi producerar (inte bara försäljningen i butiken, som det såg ut i den första annonsen här ovan) och för nu över en första delsumma till fonden Rädda ringmuren.
Vi lägger alltså inte kronan på våra kunder under skänker en del av vår egen förtjänst på varje hekto. Men det känns självklart att en sådan idé ska finnas inbakad i en teblandning som Ringmursblandning och raset var en väckarklocka för oss att fatta det beslutet.
Med hopp om en bestående ringmur!
Powered by WordPress