Foto: Istudi0s
Nu har jag hunnit komma hem, vilat upp mig, jobbat några dagar, varit på resande fot igen och är återigen tillbaka i Visby. Men hur jag än vrider och vänder på de sista fyra dagarna i vecka 32, 2011 så har jag fortfarande svårt att skriva något klarsynt om äventyret. Som tur är så finns det lika många åsikter om SSWC som det finns deltagare och Jan Viderén (trots att han missade årets camp) har samlat massor av länkar borta hos sig.
Häromdagen lyckades Emanuel Karlsten verkligen sätta fingret på storheten med SSWC, och min vän och resekompis Henrik har redan bloggat om sitt SSWC.
Så här tänker jag fokusera på mitt SSWC som främst handlade om möten. Det började redan på onsdagen då Henrik hade tipsat Gotlands Tidningar om att jag skulle på webcamp och samma dag som vi åkte kunde man hitta denna artikel att läsa i GT:
Loggan fanns verkligen överallt!
SSWC-knappen
SSWC-tishan
SSWC-ölen!
Gotlandsgänget satte upp sitt tält…
Sen var det välkomstträff i Veidekketältet och Kristin var först med att hälsa mig välkommen. Det var mysigt att min bästa www-kompis Helen fanns där på samma ö och hon var även snäll och förvarnade att jag nog skulle upp på scen och prata lite om loggan. Så blev det och när jag väl blev uppkallad så fångade hon så klart alltihopa på Bambuser. Tack Helen!
Foto av Lena Dahlström.
Sen rullade campet på och de fina ögonblicken avlöste varandra. Jag hann verkligen inte prata med alla, och jag gick så klart inte på alla sessions. Men det var så otroligt inspirerande att vistas på en relativt begränsad yta med 400 så talangfulla, smarta, kreativa och passionerade människor. Det låg hela tiden något magiskt i luften.
Och när jag inte skrattade så att jag fick ont i magen tillsammans med Gotlandsgänget (som även supersköna Maria anslöt till) eller gick på sessions så pratade jag Pascals storhet med David, snabbreflekterade över debatten om Twittereliten med Erik, drack OP med Axel, snackade incheckningar, företagsnätverkande och klout med Kristofer över frukost, fick pepp av Helen när jag och Hampus styrde upp vegokorvgrillningen mitt i natten eller försökte få taket att lyfta på ladan tillsammans med Anton. Och precis när Morris begick digitalt självmord nere vid lägerelden vid vattnet hostade Emmy i mitt öra och vi hade sen ett fint samtal om jämställdhet och ansvar på Twitter. Det var bara några av alla underbara minnen som gjorde mitt SSWC alldeles speciellt.
Några sessions som verkligen stack ut var Björns djupdyk i TocaBocas utveckling.
Bilden är lånad från Emilia Blom som gjorde fantastiska sketchnotes från några sessions.
Jag gick verkligen igång på Andreas tankar om markup och ett nytt sätt att publicera blogginlägg. Under Kristofers intressanta funderingar om företag kan skapa nätverk så gled tankarna iväg och jag kunde applicera en hel del av vad som luftades på mitt eget företag och nätverkande. Det är tecknet på en riktigt bra session – en som kickar igång idéer hos deltagarna.
Redan på fredagen ringde Radio Gotland som hade läst artikeln i GT och som ville prata SSWC med mig när jag kommit hem till ön igen. Så på måndagen efter vi kommit hem cyklade jag bort till A7-området och gjorde min radiodebut (i studio) i direktsändning.
Jag och Cecilia hade ett bra samtal både innan och efter sändning och jag lyckades sammanfatta en del av mina tankar under själva inslaget. Men det finns så mycket att säga! Och det jag främst ville ha fram var är att det var fantastiskt med sådan fokus på hjärta under dagarna på Tjärö. När vi sitter bakom våra skärmar och delar länkar och åsikter så sätts personen bakom ditt nätalias lätt åt sidan. Men när 400 personer plockas från sitt naturliga element och sätts på en ön så tas det ner det på en sådan fin nivå och det är verkligen ett helt unikt tillfälle när hjärta och hjärna möts där i leran på Tjärö.
Jag har samlat lite fler bilder i ett flickralbum. Och så gjorde jag såklart en Animotovideo av alla mina bilder också:
Vi ses nästa år!
