Efter en fantastisk konsert på tisdagen stod onsdagen program vidöppet. Vi hade fått tips av Joacim om The Breakfast Club. Så vi hoppade upp ur sängen och tog tuben till Oxford Circus och knallade rakt in i Soho. Där, på en oansenlig gata, fanns plötsligt en gulmålad byggnad. Vi stack in våra huvuden, ”bord om 10-15 min, vänta gärna utanför”, sa de. Vi väntade, fick snart bord och åt sedan en frukost värd att vänta på. Joacim hade tipsat om diverse läckerheter och jag landade på en Veggie all american. ”pancakes, eggs, veggie sausage, mushrooms, home-style fried potatoes and maple syrup 9.20” Hello! En godkänd kaffe till det också. Josefin tog en Avocado and poached egg och var väl helt ok nöjd. Den färskpressade juicen var god. Helt klart värt ett besök.
Efter det slarvade vi runt lite överallt och försökte främst hitta presenter till barnen. Vi stannade också till för en lunch på Benito’s Hat. Underbara burritos – tips!
Josefin hade spanat in ett kafferosteri som hon trodde att jag skulle gilla. Så vi tog oss till kaffekvarteren kring Old Street (Northern Line, öst). Vi satte kurs mot Ozone Coffee Roasters och parkerade oss i ett mysigt bås längst in i hörnet. Förutom stans häftigaste toaletter så har de även ett eget rosteri i källaren. Kaffekunskapen är hög och vi beställde varsin ”Soft brew”, en från Guatemala och en från El Salvador. Vi tog en brownie också som snart serverades med en flaska vatten. Sen väntade vi på kaffet. Och väntade. I spegeln kunde vi se bryggmästaren fixa och trixa på andra sidan disken och vi skojade med personalen om att det ju kallas ”slow coffee” av en anledning. Tillslut så serverades i alla fall Guatemalan, en aeropressad liten pärla med fruktig och silkeslen karaktär. Den passade Josefin perfekt. Efter ytterligare en stund kom bryggmästaren själv ut med El Salvadoren och hon berättade att den var brygd i en Woodneck. Den var lite starkare med fylligare kropp och kakao och citrusfrukt i smakfamiljen. Båda var riktigt bra kaffesorter och jag fick ÄNTLIGEN bra kaffe i London. Ett måste för kaffeälskaren, väl värt en avstickare.
Efter en tur till London bridge for vi hemåt eftersom vi hade bokat bord på hotellets (Royal Garden Hotel) lyxiga kinakrog Min Jiang. Med utsikt över Hyde Park från hotellets 10:e våning njöt vi sedan av krispiga nudlar, dim sum och frasig honungstofu. Väl värt ett besök även detta, men boka bord först, det var fullproppat. Även vi efter besöket.
Vi avslutade vår Londonvistelse med vårt tredje eller fjärde besök på Whole Foods på High Street Kensington, som var kedjans första butik i Europa när de öppnade här 2007, och handlade på oss en hel del presenter hem. Tack för den här gången, London, du var fin!
