{"id":43,"date":"2009-08-11T23:38:37","date_gmt":"2009-08-11T22:38:37","guid":{"rendered":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/?p=43"},"modified":"2009-11-04T22:49:05","modified_gmt":"2009-11-04T21:49:05","slug":"synecdoche-new-york-2008","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/2009\/08\/11\/synecdoche-new-york-2008\/","title":{"rendered":"Synecdoche, New York (2008)"},"content":{"rendered":"

\"Synecdoche,<\/p>\n

Teaterregiss\u00f6ren Caden Cotard (Philip Seymour Hoffman<\/a>) genomg\u00e5r en stor livskris och han har kommit till ett skede i livet d\u00e4r hans blotta existens \u00e4r hotad. Det svarta moln som han b\u00e4r \u00f6ver huvudet bjuder honom p\u00e5 en st\u00e4ndig regnperiod d\u00e4r tankar om d\u00f6den, oron \u00f6ver livshotande \u00e5kommor och meningen med livet inte slutar att regna ner \u00f6ver honom. Mitt i denna branta och ned\u00e5tg\u00e5ende spiral tilldelas han ett stort stipendie och best\u00e4mmer sig f\u00f6r att s\u00e4tta upp pj\u00e4sen om sitt eget liv.<\/p>\n

<\/embed><\/object><\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r en ber\u00e4ttelse som verkligen andas Charlie Kaufman<\/a> och det som vi har vant oss att f\u00f6rv\u00e4nta av hj\u00e4rnan bakom de fantastiska manuskripten Eternal Sunshine of the Spotless Mind<\/a> (2004), Adaptation.<\/a> (2002) och Being John Malkovich<\/a> (1999). Den h\u00e4r g\u00e5ngen regisserar Kaufman sj\u00e4lv (Spike Jonze<\/a> var upptagen med Where the Wild Things Are<\/a>) vilket bjuder p\u00e5 en lite annorlunda estetik \u00e4n vad vi \u00e4r vana vid. F\u00f6r om han \u00e4r full\u00e4ndad som manusf\u00f6rfattare s\u00e5 har han en hel del kvar att l\u00e4ra som regiss\u00f6r. D\u00e4rmed inte sagt att det \u00e4r d\u00e5ligt, egentligen tv\u00e4rtom. F\u00f6r d\u00e4r han i de tre tidigare n\u00e4mnda filmerna beh\u00f6vde visuella grepp fr\u00e5n galenpannor som Michel Gondry<\/a> och Spike Jonze f\u00f6r att ber\u00e4tta ytterst invecklade (meta)historier, ger h\u00e4r Kaufmans sparksmakade bildspr\u00e5k honom st\u00f6rsta m\u00f6jliga utrymme att behandla sitt tyngsta \u00e4mne hittills – d\u00f6den.<\/p>\n

Vi f\u00e5r ta del av historier inom historier och karakt\u00e4rer som spelar karakt\u00e4rer. Men det hela \u00e4r ytterst grundligt genomf\u00f6rt och han l\u00e5ter oss inte vandra alltf\u00f6r l\u00e5ngt p\u00e5 egen hand, innan vi plockas upp igen. Nyckeln till filmens tillg\u00e4nglighet \u00e4r humorn och att det i scen efter scen balanseras v\u00e4ldigt v\u00e4l mellan den absurt tragikomiska uppgiften som Caden och hans ensemble st\u00e5r inf\u00f6r och Cadens fysiskt \u00e5ldrande kropp, som hela tiden p\u00e5minner om filmens tema. Ju mer kulisser och story han bygger upp i iscens\u00e4ttningen av sitt eget liv, desto mer rasar han ner i sitt verkliga dito. Snart finns det inget liv kvar utanf\u00f6r sk\u00e5despelet och han livsverk, som ska finnas kvar f\u00f6r efterv\u00e4rlden, blir en sj\u00e4lvuppfyllande profetia.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Kaufman \u00e4r numer ett stort namn inom Hollywood och har inga problem att hitta sk\u00e5despelare som vill arbeta med honom. Han har redan sett sina manuskript spelas av riktigt stora affischnamn och en av denna films st\u00f6rsta styrkor \u00e4r att rollbes\u00e4ttningen tog en lite annorlunda v\u00e4g. Det \u00e4r ganska stora och f\u00f6ruts\u00e4gbara namn \u00e4nd\u00e5, men de \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n aningen smalare, skitigare filmer och det finns ingen direkt Hollywoodaura kring deras namn. Personliga favoriter som Hoffman, Catherine Keener<\/a>, Michelle Williams<\/a>, Emily Watson<\/a> och Samantha Morton<\/a> \u00e4r fullst\u00e4ndigt lysande och legenden Dianne Wiest<\/a> ger rollistan \u00e4nnu mera tyngd. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 Sammy (spelad av Tom Noonan<\/a>) som griper om mig h\u00e5rdast och det \u00e4r \u00e4ven hans sista scener som ber\u00f6r mig mest, f\u00f6rutom den allra sista monologen.<\/p>\n

Filmen tilltalar mig p\u00e5 tv\u00e5 v\u00e4ldigt personliga plan – just temat d\u00f6den <\/em>men \u00e4ven att leva i nuet<\/em>. Caden l\u00e5ter sk\u00e5despelare agera ut hela hans liv och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt finns han d\u00e4r vid varje moment utan att egentligen n\u00e5gonsin vara n\u00e4rvarande sj\u00e4lv. Det \u00e4r hisnande tankeg\u00e5ngar, och n\u00e5got som f\u00e5r ens huvud att snurra fler varv \u00e4n den uppenbara metaeffekten n\u00e5gonsin kan lyckas med.<\/p>\n

Charlie Kaufman har sj\u00e4lv erk\u00e4nt att han brottas med egna demoner och en stor d\u00f6ds\u00e5ngest f\u00f6r tillf\u00e4llet och tycks finna n\u00e5gon slags ro i att l\u00e5ta Hoffman l\u00e5ta Caden l\u00e5ta Sammy bli till ett substitut f\u00f6r honom sj\u00e4lv och den \u00f6desdigra resan mot den stora s\u00f6mnen. Detta \u00e4r en av de absolut b\u00e4sta filmerna jag sett hittills 2009, och jag \u00e4r nu \u00e4nnu mer<\/em> nyfiken p\u00e5 vilka stigar Kaufman v\u00e4ljer att trampa ut efter detta.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Teaterregiss\u00f6ren Caden Cotard (Philip Seymour Hoffman) genomg\u00e5r en stor livskris och han har kommit till ett skede i livet d\u00e4r hans blotta existens \u00e4r hotad. Det svarta moln som han b\u00e4r \u00f6ver huvudet bjuder honom p\u00e5 en st\u00e4ndig regnperiod d\u00e4r tankar om d\u00f6den, oron \u00f6ver livshotande \u00e5kommor och meningen med livet inte slutar att regna […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,92],"tags":[25,21,28,30,23,26,22,27,24,20,29],"class_list":["post-43","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-film","category-fokus","tag-catherine-keener","tag-charlie-kaufman","tag-dianne-wiest","tag-emily-watson","tag-michel-gondry","tag-michelle-williams","tag-philip-seymour-hoffman","tag-samantha-morton","tag-spike-jonze","tag-synecdoche-new-york","tag-tom-noonan"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/43","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=43"}],"version-history":[{"count":21,"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/43\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":216,"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/43\/revisions\/216"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=43"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=43"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/oskardahlbom.se\/blogg\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=43"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}