Men sanningen är att allting växer med lite eftertanke. Om man blottar konstruktionen och försöker granska komponenterna kan många av livets nöjen och njutningar få större mening. Så är det för mig och film. Jag älskar att lyssna, läsa och titta på vad pålästa, engagerade, smarta och insatta människor tycker och tänker om manus, regi, klippning, ljussättning, skådespeleri, ljud osv osv.

Och jag försöker ge näring till den kärleken så ofta som möjligt. Och när jag fann Jeff Goldsmith, chefredaktör på Creative Screenwriting Magazine, och hans podcast sköt jag nästan en överdos av värdefullt vetande. Film efter film växte med att jag lyssnade på Jeffs initierade samtal med manusförfattare och annat filmfolk. Då är det jag som blir pretentiös och hänger upp mig på varenda scen och vartenda klipp, och vill höra, förstå och hålla med om det manusförfattaren ursprungligen avsåg. Då är det jag som blir irriterad på den som säger - det är bara en film. Eller - den lampan som står där har ingen som helst betydelse. Men ja, ibland är en cigarr bara en cigarr. Men jag svär vid att det oftast döljer sig betydligt mer tanke bakom det mesta vi tar del av i livet än så.

Så dagens tips är att se filmen och sen hålla tummarna för att Jeff har gjort en podcastintervju med någon (oftast manusförfattaren) av filmen. Eller så gör du tvärtom, kolla vem han har intervjuat, välj ut en film att titta på och lyssna sen*. The Wrestler gick från att vara riktigt bra till fantastisk efter att jag lyssnat på vad Robert D. Siegel hade att säga om den.

* Det finns ofta med spoilers så det bästa är att se filmen först.

Gjorde en Lungo på detta till frukost idag. Rasande gott! Så nu blir det en till. Minst.